Summering av ett grymt bra löparår

Just nu i mörka december, med en sisådär känsla både i knoppen och kroppen över det där med att springa, är det lätt att glömma vilket grymt bra löparår jag har haft 2014!

Om jag minns tillbaka så finns det egentligen bara ett enda orosmoment och det är den smärta som uppstod i mitt vänstra knä i mitten av januari. Det stoppade mig inte ifrån träningen någon längre period men själva känslan av en smärta jag inte kunde koppla just då skapade betydligt större proportioner i min hjärna. Konstaterandet var klassiskt löparknä och att roten till det onda var den muskel som sträcker sig hela vägen ifrån skinkan, ner längs låret och slutar nedanför knäet. Den var för stram och efter en stunds ansträngning kom smärtan i knät.

Så här i efterhand är jag 99% säker på att det, även om epitetet är löparknä, inte var relaterat till löpningen alls. Istället tror jag att det har en direkt koppling till mina fem längdskidpass i Sälen och att det där och då var muskler som användes, och överansträngdes, och som sedan larmade när jag började springa igen veckan efter.

Det försvann och därefter har jag inte haft någon enda känning i kroppen som ens fått mig att fundera över en ”riktig” skada.

Istället har det varit ett år när det mesta har fungerat bra eller till och med mycket bra. Bra kontinuitet i träningen vecka efter vecka och i det stora hela mycket bra resultat i de lopp jag sprungit. Även om jag där och då inte varit helt tillfreds med alla kalla fakta, resultaten, så ser jag tydliga och logiska förklaringar varför det slutade som det gjorde:

Seedningsloppet i Göteborg – tanken var att redan då knäppa mitt PB som sattes på samma bana året innan. En lång och ganska kall väntan tillsammans med obefintligt inslag av intervaller månaderna före gjorde att det istället blev en dryg minut sämre än 2013.

Göteborgsvarvet – det största målet att övervinna här var det mentala i att klara av ett lopp som jag året innan i det närmaste kollapsade i. Jag hade en tydlig plan, ett uttalat tidsmål och genomförde det hela i det närmaste exakt så som jag hoppades. Mentala prövningar fanns där och övervanns med hjälp av på förhand utarbetade tankar. I mål var det en tid som nästan prickade målsättningen och som återupprättade den verkliga tron på mig själv.

Blodomloppet några veckor efter varvet är mest en kul grej tillsammans med jobbet samtidigt som tävlingsdjävulen inte kan hålla sig borta när den för mig udda distansen 5 km står på programmet. 22,33 var en halvminut snabbare än året innan samtidigt som att det nog är en minut långsammare än om jag satsat på distansen, planerat mer noggrant och inte fått ägna första 7-800 metrarna till att trängas.

Över sommaren tickade träningspass och kilometer på fram till augusti och årets höjdpunkt.

Prinsens minne i Halmstad var 2013 ett ganska jobbigt lopp över 10 km. I år tog jag mig an halvmaran med en plan om att klara en bättre tid än varvet och ta mig under 1.45. Loppet var i alla dess delar ett så nära perfekt genomförande jag kan tänka mig. Strålande form kombinerat med ett väder som var helt perfekt och en plan som inte bara följdes utan kilometer efter kilometer bara tickade på och gick bättre än min vildaste fantasi. Tidsmålet var inte ens nära att missas – det krossades och klockan stannade på 1.41.

Kretsloppet i Borås visade sig bli årets sista lopp även om det inte var så planen såg ut. Det som fanns kvar att pricka av i resultatväg var att ta mig under 45 minuter på milen. Det var här detta skulle ske och jag gjorde det med nästan en minut till slut. Men jämfört med det så perfekta loppet i Halmstad var detta en riktigt slitig historia där i princip ingenting av planen, mer än själva tiden, förverkligades som tänkt. Det märkliga som sker efter ett sådant lopp är att tankarna om hur snabbt det hade kunnat gå om planen fungerat nästan direkt kommer upp. För jämfört med Halmstad fanns det här mycket i övrigt att önska i själva genomförandet.

Allt som allt har fem genomförda lopp inneburit fyra personliga rekord och att två högt uppsatta mål (SUB45 på milen och SUB 1.45 på 21K) har klarats av.

Träningsmängden har successivt ökats i den takt som jag planerat med det långsiktiga målet om NYC Marathon som morot.

Jag landar i år på runt 1200 km jämfört med 900 km förra året.

Det är en ökning från 17 till 23 km per vecka – snittet sedan halvårsskiftet ligger på 26 km per vecka vilket är en ökning med 55% sedan årsskiftet.

Allt detta fördelat på 130 rundor istället för 115 förra året.

Tidsmål är en ju en stark drivkraft för mig och mina mål på olika distanser sattes i början av året och har i tre av fyra fall klarats av (distans, mål, tid 2013 och tid 2014):

5 km – 20:59 (21:39) – 2014: 21:30

10 km – 44:59 (45:33) – 2014: 44:08

15 km – 1.15:00 (1.18:39) – 2014: 1.11:23

21,1 km – 1.49:59 (1.52:33) – 2014: 1.41:08

 

Att min träning ligger väl till fick jag även ett litet bevis för när jag testade mig hos Aktivitus i början av november. Sett till den relativt lilla träningsmängd jag ändå har så var det fina resultat och, inte minst, mycket goda förutsättningar att utvecklas betydligt mycket mer framöver.

Träningsprogrammet ligger lite på sparlåga fram till mitten januari då det är dags att varva upp igen. Fram tills dess lite lugnare och mest hålla igång regelbundet över helger och en skön ledighet.

Tankarna om 2015 och vilka mål som ska finnas då snurrar givetvis redan i huvudet. Exakt vad detta landar i får dock bero en stund till och hamnar garanterat i ett eget inlägg om ett tag.

Tills dess är det dags att avsluta 2014 både löpmässigt och med allt annat som hör till den här tiden.