Behöver vi verkligen alla dessa prylar när vi tränar?

Det där med att löpning är en billig sport att hålla på med är en valfri sanning.

Det är inga problem att ägna sig åt löpning och inte lägga ut speciellt många kronor per år med att hålla sig med hyfsat bra skor i alla fall. Men det är inte heller några som helst problem att lägga ut ganska många tusenlappar på skor, kläder och annat som kan förgylla tillvaron.

Personligen har jag extremt svårt att hålla fingrarna borta ifrån det sistnämnda alternativet. Det kan definitivt vara så att det kostar lite mer än vad det borde göra mellan varven. Jag är nog helt enkelt paralyserad av konsumtionssamhällets onda gift när det kommer till min löpning även om jag tycker att jag har blivit bättre…*korsar fingrarna bakom ryggen*
Om jag ska se helt nyktert på det hela så finns det givetvis ett mått av överflöd i vissa delar av mina träningsrelaterade köp. Jag behöver inte ha så många par skor som jag har just nu.
Det är inte nödvändigt med fler ombyten av shorts, tights, tröjor, jackor och strumpor än vad som krävs i ett hem med en tvättmaskin som går x antal gånger i veckan.
Jag har definitivt testat några fler hörlurar än vad som egentligen varit nödvändigt och det finns diverse andra fantastiska tillbehör som jag säkerligen hade kunnat låta bli.
I dessa olika delar finns det ganska många hundralappar, eller sannolikt tusenlappar, per år som inte på något vis hade varit nödvändiga att spendera för att min löpning skulle bli vare sig mer njutningsfull eller på något vis förbättrat mina prestationer.
Men sedan finns också det som, för mig personligen, har varit prylar/utrustning som hjälpt mig på ett verklighetsförankrat sätt att genomföra min träning:
Skor
Jag har sprungit i både Saucony och Asics de senaste fyra åren sedan jag återupptog löpningen. Jag har även ett par Nike Lunarfly som fortfarande används, men det som på riktigt allvar har gjort skillnad för mig  möjligheten att träna på utan att drabbas av diverse olika skadekänningar är definitivt Nike Air Pegasus. Det finns inget tvivel om att detta varit avgörande för mig. Även om det kanske är ett par för mycket just nu så har jag för närvarande 3 par i min ägo – ett par röda +30 (90 mil), ett par gulblå +30 (40 mil) och ett par nästan nya +31 (4 mil). De röda +30 är nog redo för definitiv pensionering efter vintern.
PEGASUS-31
Kompression
Även om många klädesplagg är mer för syns skull än att de på något vis påverkar resultatet så finns det ändå en sak som utan tvivel hjälpt mig under senaste åren. Det handlar om kompression för vaderna i form av strumpor eller calfs. Från början var orsaken till att jag köpte det en muskelbristning veckorna innan Göteborgsvarvet förra året men sedan har det varit något som i princip alltid är på när jag springer. I vissa fall har det bara varit kompressionstights istället, men funktionen är ju densamma.
skins_calves
Ljud
Under 2010-2011 när jag startade upp löpningen igen så var det iPhone med träningsapp (Runkeeper eller Strava) som registrerade mina rundor. Telefonen var också min oumbärliga musikkälla när små korta rundor blev längre och längre. Registreringen av mina rundor ersattes våren 2012 av en Garmin Forerunner 210 och som musikkälla ersattes den i augusti förra året av en iPod Shuffle.
Även om jag inte längre är lika beroende av att ha något att lyssna på när jag springer så är det ändå fortfarande något som definitivt lyfter träningsrundor i ensamhet. Att ha en liten smidig Shuffle som källa istället för en iPhone på armen är ändå ganska stor skillnad och dessutom är det inte lika illa om den skulle råka bli fuktskadad.
Jag har gått ifrån nästan enbart upptempo-musik, till mer blandat och numera nästan enbart poddar som sällskap i öronen. Under de lopp jag springer har jag helt slutat att lyssna och senaste gången på Kretsloppet i Borås var första loppet helt utan ens lurar i öronen. Ändå är möjligheten att kunna ackompanjera sig själv med något bra att lyssna på en viktig motivationshöjare och något som kan dra fokus bort ifrån en jobbig runda eller tröttheten som kommer smygande.
Ljus
När det är höst och vinter i Sverige så är det som bekant mörkt. Vill man springa på kvällstid finns det några alternativ. Man kan köpa ett löpband för 10-15 tusen kronor. Man kan också hålla sig till upplysta gång/cykelvägar eller så köper man en bra pannlampa som gör det möjligt att faktiskt slippa ifrån korta trista rundor på samma jäkla gångvägar varenda kvällsrunda en lång höst/vinter och tidig vår.
m_ledlenser_h7
Det var fyra olika delar som för mig är och har varit avgörande och som ändå illustrerar att det inte bara är att hoppa i ett par skor, vilka som helst, och sedan springa som Forrest Gump.
Jag nämnde Garmin 210 i samband med musiken. Även den har varit en stor hjälp för mig och inte minst under perioden efter min lunginflammation för ett par år sedan när pulsnivåer var extremt viktiga att ha koll på i återuppbyggnaden.
I söndags skedde en rejäl uppdatering för mig på det här området när jag i Farsdags-present fick en Garmin Forerunner 620 HRM:
  •  Högupplöst pekskärm.
  • Beräknad återhämtningstid och VO2-max.
  • Information om markkontakt, vertikal rörelse, steg per minut med mera.
  • Automatiska överföringar till Garmin Connect med livespårning
Det är givetvis en mycket mer avancerad klocka än 210 och en utvärdering av alla nya funktioner kommer tids nog men några tankar kan jag ändå avge.
garmin_forerunner_620_hrm
Livespårningen låter kanske märklig men om man betänker att det på så vis faktiskt går att se var man befinner sig om något oväntat inträffar är det kanske inte så illa och onödigt som det låter.
Återhämtningstid är nog lite overkill och mer en rolig grej. Det måste ju ändå vara känslan som avgör när och hur tufft man tränar på den hobbynivå detta ändå handlar om. Däremot är VO2-max något som gör mig nyfiken och som jag kommer ägna lite tid åt att utvärdera närmsta tiden.
Idag har jag använt Garmin 620 första gången och överföringen av rundan gick verkligen blixtsnabbt. Avslut av rundan, placera den intill telefonen och vips är rundan inne på Garmin Connect och Strava!

 

Jag har ingen koll på hur många kronor jag lagt på min löpning under 2014 men om man dessutom räknar in avgifter för diverse lopp och vad det kostar att ta sig till och från dessa blir det ändå en ansenlig summa även för en sport som i förhållande till mycket annat är relativt billigt.

Vad 2015 kommer att gå loss på vågar jag inte ens fundera över just nu. New York Marathon kostar lite mer än Göteborgsvarvet, så mycket vet jag i alla fall.

 

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »