Dags att spränga personliga gränser igen?

På söndag är det dags för årets första lopp för min del. Precis som förra året ska jag springa Seedningsloppet i Göteborg till årets Göteborgsvarvet.

Den här gången är det inte i första hand för att skapa mig en bättre startposition den 17 maj. Det handlar istället om att testa formen i samma lopp där jag förra året satt PB på milen med 45,33.

För ett år sedan fanns det bara i drömmarna att jag skulle springa så snabbt som det blev. Nu hoppas jag att hälsan håller i sig under veckan och då ska jag, precis som vid Prinsens minne i höstas, göra ett kvalificerat försök att ta mig under 45 minuter.

Det är ett sådant där mål som är så nära men som för mig ändå kräver så pass mycket för att klara av. 34 sekunder snabbare på 10 000 meter låter inte mycket, men drygt 3 sekunder per kilometer på min maxnivå är mycket.

Som vanligt handlar det också om att ha vädret med sig. 5 grader, sydlig vind 8 m/s och lite regn säger prognosen. Helt okej om det står sig.

Till faktorerna form och väder kommer också banan. Det handlar här om en helt platt bana vilket på ett annat vis gör det möjligt att springa på utan att ha med sig att det kommer stigningar som kraften behövs för. I gengäld finns det inte heller några utförsdelar där man kan samla lite ny kraft.

Självfallet går det ju inte att springa hur fort som helst bara för den sakens skull, men det är ett lite annat läge än en bana med mer kuperat utseende. Möjligheten till ett jämnt tempo är en stor fördel.

 

I Prinsens Minne gick det inte alls. Där höll jag tillräckligt tempo i 4-5 km innan orken tröt bland annat pga av allergiproblem veckan före.

På söndag gör jag ett nytt försök att spränga personliga gränser på brottsplatsen från 24 mars förra året.

Inatt drömde jag att klockan stannade på 44,53.