Tävlingsrapport Prinsens Minne #77/100

Planen var glasklar från min sida.

Efter de formbesked jag fått de senaste veckorna var det meningen att jag skulle göra ett rejält försök att nå under 45 minuter på 10 km för första gången. Startnumret 4444 skulle visa vägen till vilken tid jag skulle göra…

Men som den som kanske läste min senaste träningsrapport ifrån i söndags kommer ihåg så kände jag då, trots en lugn runda, att andningen i den enda riktiga backen var oroväckande ansträngd. Just detta visade sig de kommande dagarna kännas alltmer jobbigt även utan ansträngning och i onsdags gick jag till och med hem tidigare från jobbet. Orsaken var sannolikt så enkel som att jag för snart två veckor sedan slutade äta allergitabletter som jag gjort över hela sommaren. Jag trodde inte de behövdes längre, men ack så fel jag hade.

I onsdags var en start i lördagens lopp utesluten, men återupptagen dos allergitabletter kombinerat med nässpray gjorde att det släppte ganska snabbt.

Dock har jag inte sprungit en meter sedan i söndags och osäkerheten inför mitt eget mål var ganska stor. Men jag gjorde mig beredd på att i alla fall göra ett seriöst försök att kapa den där dryga halvminuten från seedningsloppet i mars och komma under 45 minuter.

Vi åkte tidigt i morse, 06.45 via Borås för att hämta upp svärmor som skulle köpa startplats idag, och körde genom biltomma vägar ner till Varberg där regnet på allvar började och intensifierades hela vägen ner till Halmstad. Väl framme fortsatte det en bra stund och kom och gick ända fram till starten 11.00 när det helt slutade och vädret var ganska perfekt – 17 grader och molnigt med mycket syre i luften.

I starten och dom första 2 km var det ganska bökigt på den smala vägen genom skogen där många försökte undvika regnpölar och gyttja efter morgonen ihållande regn. 4,40 på den första följt av 4,28, 4,26 och 4,34 var ganska nära min plan.

Men någonstans där, på den fjärde kilometern i en av bara två mindre uppförslut, kände jag att det började bli jobbigt. Det fanns inte mycket annat att göra än att slå av lite på takten för att inte ta helt slut – km 5 på 4,50.

22,58 efter första halvan. Den andra halvan blev en prövning för att springa på utan att tappa helt och det lyckades ändå så pass bra att sluttiden blev 47,33 (24,35 andra 5 km). Plats 166 av 553 startande i herrtävlingen och 188 av 982 totalt startande.

För att illustrera hur pass utmattande det var idag så sprang jag 23 av 47,5 minuter på maxpuls (179 eller högre) att jämföra med mitt PB i mars när 1,07 av 45,5 minut avverkades på maxpuls. Detta bevisar också för mig själv att det verkligen var en balansgång att jag inte tog helt slut.

Nog med statistik. Själva loppet som sådant gick halva delen en bit innanför kustlinjen och drygt 3 km av dessa på asfalt. Resten gick på terrängunderlag både i skog och vid havet med en del sand. Sträckningen vid havet är mycket fin, men den första halvan känns både för trång i början och ganska tråkig att springa inne bland husen. Några mindre stigningar är allt att klara så det är en i grunden enkel milbana.

Även om målsättningen för en vecka sedan var betydligt högre ställt än vad det nu blev så är jag under omständigheterna absolut nöjd med detta. Den andra bästa tiden på milen någonsin bara slaget av PB-tiden i mars och exakt samma tid som förra årets Kretsloppet.

Dessutom återstår ett av årets mål, det om att springa under 45 minuter på den där milen.

Det gick inte den här gången, men året är ju inte slut. Om inte annat går ju Sylvesterloppet i Göteborg den 31 december. Då kan jag ju i alla fall knappast skylla på pollen i luften…