Maratonblues botas med nya planer

Det har verkligen varit en rejäl baksmälla på Stockholm Maraton. Att det är segt efter en sådan utmaning vet jag ju om men den här gången har det tagit rejält mycket mer än vid tidigare tillfällen.

Dels har det varit rejält sega muskler och den här veckan en enorm trötthet varje dag vilket har lett till att jag hoppat över eller skjutit upp löppass. Sega 4,3 km i onsdags och sedan 15,5 idag. Till detta knappa timmen mountainbike i tisdags.

Även om det var slitsamt sista kilometrarna idag också, och sammantaget ett rejält lågt tempo, så var ändå huvudet med mig på att springa igen så lite ljus i tunneln ändå.

Jag hade gärna velat springa ett lopp på 5 km i sommar men det finns inget som går när jag har möjlighet i närheten. Så nästa lopp som finns bokat är halvmaraton i Halmstad 11 augusti när Prinsens Minne går.

Det var i detta loppet som jag 2014 sprang ett då helt överraskande snabbt lopp på 1.41:06 – en tid jag sedan putsade med 26 sekunder i Kretsloppets platta halvmara året efter. Hoppas kunna vara i lika bra form i år.

Just nu handlar det ju i första hand om att komma tillbaka i normal träning med 3-4 pass per vecka och distans per vecka mellan 25-45 km. Kanske byter jag ut ett löppass per vecka med en mountainbike-tur motsvarande tid.

Även om det inte är dags för maraton förrän i början av november så tänker jag att ett långpass per månad, juni-september, ska vara på +30 km / 3 timmar. Jag inser att det krävs för att på ett ännu bättre sätt kunna möta det som kommer i ett maraton. Förvisso har jag fyra maraton som erfarenhet men antalet långpass på den längden, vid sidan om dessa, är oerhört få. Sedan kommer jag inte att möta någon hetta i New York, likt den i Stockholm, men jag ska inte komma dit utan att ha sprungit tillräckligt många, och långa, träningspass under sommaren och hösten. Det ska inte vara faktorn som begränsar mig.

Just det där med träning i värme lär jag bli tillräckligt mycket utsatt för under två veckor på Kreta under andra halvan av juli. Hur det blir med långpass där är oklart. Det lär ju bli tidiga morgonrundor i så fall om det ska springas mer än en mil.

Det jag har konstaterat efter Stockholm Maraton är att mitt resultat, som var en kvart sämre än PB-tiden från Helsingborg, nog var rätt normal med tanke på värmen. Kanske snarast så att det var på en ”bästa-nivå” sett till förutsättningarna. Ser man till min placering (4570) så hade den i alla Stockholm Maraton senaste fem åren motsvarat en sluttid mellan 3.45-3.50. Det är många andra vana maratonlöpare som uppenbarligen sprang både 20 och 25 minuter långsammare i år så med tanke på det och min helt ovetenskapliga jämförelse av placeringen så kan jag nog känna mig rätt nöjd ändå.