Ofrivilligt träningsuppehåll

Och så kom den då även i år – veckan som helt kommer vara utan någon löpträning.

Har haft feber sedan i måndags kväll och det ger inte med sig fullt ut. Egentligen är det väl helt rätt tid på året att få detta ofrivilliga uppehåll i träningen även om det alltid är trist att inte kunna göra det man planerar.

Samtidigt är det ju, oavsett mål med NYC Marathon och annat, bara motion på en högst moderat nivå det handlar om och så länge det inte faller ner i några lunginflammationer eller annat långvarigt elände är det ju inte så farligt. Kanske till och med kan vara gott för benen med en veckas uppehåll, den första helt utan löpning sedan i september förra året i så fall.

På ett vis är det tråkigt med ett uppehåll, men ska man se det positivt så är det ju nästan märkligt att det kunnat ticka och gå i 14-15 månader utan en enda veckas avbrott. Kontinuerlig träning utan sjukdom eller skador av värre art som förhindrat ett ofrivilligt brejk.

Samtidigt går vi ju nu in i en period av mer oviss karaktär där förutsättningarna för löpning kan variera och förminskas ganska radikalt om det blir vinter på allvar. Fram till jul får det gärna vara som det är nu. Sedan drar jag till varmare trakter några veckor innan det är nytt år och vintertider på allvar. Kommer det bara snö och blir stadigt är det sällan några problem att springa även vintertid. Bekymmer uppstår mest när det blir ostabilt och kraftiga variationer. Hellre en stabil riktig vinter än slask och tråkväder med oförutsägbara förutsättningar från dag till dag.

Även om det nu är träningsprogram för löpning jag fått från Aktivitus så ser jag nog framemot att få byta några pass under vintern mot längdskidor istället. Det blir ingen fjällvecka i år så detta förutsätter riktig västsvensk vinter.

Aktivitus förresten; första två veckorna med deras program har visat sig vara ganska mycket tuffare än den träning jag ägnat mig åt på egen hand under flera år. Mycket högre tempo, fler intervalldelar och en längre totaldistans och tid per vecka. Nu innebär den här veckan att jag kommer att skjuta hela programmet en vecka framåt. Ser inget bekymmer med detta bara jag blir frisk nu.

Sedan är det så att även om det är betydligt tuffare än vad jag gjort på egen hand så finns det delar av det där jag inte lyckas nå upp till vad jag borde. Att springa på max för att få upp pulsen mot mitt eget max är det svårt att göra. Frågan är om det handlar om att min teknik inte är tillräckligt bra för att springa så snabbt eller om jag är för feg för att pressa mig själv hårdare?