Är Igelströms #myfababs bara ytterligare en del av hälsobusinessen?

Emma Igelström har på många sätt utmärkt sig under sin karriär som simmare och därefter med en envishet och tävlingsinstinkt i andra sammanhang. Hon är förmodligen exakt så engagerad och passionerad som hon verkar i alla de sammanhang där hon medverkar och på gott och ont har givit sig hän i.

I våras fick skådespelerskan Mia Skäringer kraftig kritik efter den debattartikel som visade sig vara en illa dold reklamtext för Proviva som hon precis skrivit kontrakt med och vars sajt hon skulle blogga på.

I förra veckan fick Emma Igelström stor uppmärksamhet för en Instagram-bild på sin mage och en text i Expressen om att också hon, precis som Skäringer i våras, har fått nog:

Igår när min dotter, 7 år, kom och frågade varför man var tvungen att ha rutor på magen för att vara stark var måttet rågat! Jag ville skrika rakt ut, av frustration och av maktlöshet.

Men jag tänker fasen inte bli ett offer. Jag tänker ta fighten. Jag vill vara med, jag tänker vara med och förändra!

Jag förstod aldrig att bilden jag lade ut på Instagram på min yttersta normala mage skulle väcka så mycket känslor. Det var mitt sista vapen mot den kroppshets som just nu pågår på sociala medier. Mot all mediahets, mot alla bloggare som skriver en sak men kommunicerar en annan, mot allt fokus på det yttre. Men jag är glad att den gjorde det för nu tänker jag börja ta upp kampen. Vi måste börja hylla våra kroppar för vad de klarar av att utföra, så som de är och för hur vi mår inuti. Styrka definieras inte köttsligt, av synliga muskler. Att vara stark är så mycket mer än så.

Jag har inget i sak att invända emot att det finns den kroppsfixering och en hets av mer eller mindre stora mått som vi behöver ifrågasätta. Kontentan av Igelströms reaktion sammanfaller i stora drag med vad Skäringer reagerade på i våras.

Men precis som i fallet Skäringer så finns det en klar och tydlig koppling till mer än att de båda plötsligt hade fått nog. Igelström skriver att hon ”igår” blev bestört och frusterard över vad hennes 7-åriga dotter kommit hem och sagt. Det är säkert sant men det är samtidigt med en gnagande känsla jag läser vidare i texten och i avslutningen får vi svaret:

Nu hjälps vi åt!! Jag startar en kampanj tillsammans med en nystartad hälsosajt på nätet, www.healthyliving.se. Tillsammans vill vi förändra hälsosverige. På riktigt!! Ta ett kort på din mage och hashtagga den med #myfababs på sociala medier så börjar vi kampen!

Det är möjligt att jag är onödigt konspiratoriskt lagd och lägger in för mycket i det sammanträffande som finns kring Igelströms Instagrambild, hennes krönika i Expressen och lanseringen av hashtagen ”myfababs på den nya hälsosajten Healthy Living.

Det är möjligt att jag ska blunda för allt detta och se till det fina grundbudskap som Emma Igelström försöker få ut. Ett budskap som givetvis är enormt viktigt att våra barn och unga tar till sig.

Samtidigt så tycker jag också att det är viktigt att vi lär oss själva och våra barn att se sammanhanget och vilka mekanismer som är med och spelar i det budskap som vi får till oss.

Emma Igelström gör ingen ”Skäringer” i den bemärkelsen att hon döljer några kopplingar men de kopplingar som finns är de facto något som vi ändå måste fundera över vilken inverkan det har på helheten.

Hur mycket är en spontan reaktion och hur mycket är marknadsföring för en ny hälsosajt?

—–

Oavsett hur man viktar det ena och det andra så är det ändå i grunden en problemformulering som ska tas på största allvar. Igelström har själv i unga år fallit offer för kroppsideal som sedan i grunden påverkat och följt henne som person och misstror henne inte det grundbudskap hon vill att vi gemensamt hjälps åt att lyfta fram.

Samtidigt handlar det om så många delar som måste verka tillsammans. Det är självkänsla, självförtroende, en sund inställning till mat, en hälsosam variation i vad man äter, att aktivera sig tillräckligt mycket och säkert ännu fler faktorer. Så länge vi inte pratar om elitidrott, vilket är något helt annat och på ett annat sätt frivilligt, utan håller oss till människor i gemen så är det en del av livet och att må bra det handlar om.

Det är inte ytan som avgör en prestation även om vi alldeles för ofta lurar oss själva att den är viktig.

Det är så mycket mer en mental fråga om hur vi lyckas fokusera och mobilisera oss själva och stänga ute negativa intryck.

Det är en del av det där förbannade livet som ska klaras av att leva själv och sedan baserat på kloka erfarenheter förmedla vidare till våra barn. Lättare sagt än gjort om ni frågar mig.