Halvvägs till målet och elitistiskt skitsnack #50/100

Jag försöker att undvika löften om olika saker. Istället är målsättningar något bättre och mer inspirerande.

Ett sådant mål för min träning är att genomföra minst hundra löprundor under 2013 och idag har jag kommit halvvägs mot denna målsättning i och med mina 7,7 km upp till Ballasjön och runt Kulla tillbaka hem igen. Det är den där rundan som efter 500 m innehåller en lång utdragen stigning på 1,7 km men det är egentligen inte den som är värst.

Det är istället 400 m-stigningen efter att man sprungit under RV40 strax före 4 km är avklarade. 400 m med 30 m höjdstigning. Det var efter den stigningen jag i början av  april drog på mig det som sedan utvecklade sig till en muskelbristning i vaden och som gjort våren annorlunda löpmässigt än vad jag hoppats på. Men idag gick det bra.

Totalt blev det alltså 7,7 km på 5,18/km  – totaltid 40,38.

Femtio rundor avklarade med en god marginal till halvårsskiftet och om inte sjukdom eller skada sätter käppar i hjulet bör det sista juni innebära att jag ligger en bra bit före årsmålet.

Viktigast av allt är att det börjar kännas riktigt skönt att springa igen för första gången på många månader.

Det här med att ta sin träning på alldeles för blodigt allvar finns ett tydligt tecken på i ett inlägg på Maratonbloggen i söndags där ”Johan” tycker att det är respektlöst att i förväg säga att man bara ska springa en del av exempelvis Stockholm Marathon (som är hans exempel). Det respektlösa ligger i att man upptar en plats för någon annan som gärna velat springa hela loppet.

Jag förstår inte kritiken. Det är väl helt och hållet upp till var och en hur man gör med den plats man själv betalt närmare en tusenlapp för. Om det sedan innebär att man dessutom är öppen med det på förhand är för mig bara positivt istället för att försöka påskina något annat. Det är ju knappast någon som kalkylerar med att anmäla sig till Stockholm Marathon för dyra pengar för att använda det som ett träningspass bara en del av sträckan. Men om det sedan blir så är upp till personen själv och ingen annan.

Problemet med att kunna byta namn på sin startplats kanske skulle få vissa på andra tankar, men att ifrågasätta den som köpt sin plats är ren elitism. Det handlar trots allt om motion där det är den enskilda deltagaren som i först hand tävlar mot sig själv.