Backtest i Bollebygds UT-milsbacke #32/100

Gott med ljus så långt in på kvällen nu så att man slipper springa samma sträckningar varenda vardag det är dags för träning.

Idag var det ett test av uthålligheten i en lång stigning inför nästa lördag och UT-milen i Ulricehamn. Stigningen i Bollebygd, från Shell nedanför kyrkan och hela vägen upp in på vägen till Ballasjön är nästintill exakt samma som den enda stigning som finns på Ulricehamnsbanan.

Nästa lördag kommer stigningen efter 4 km på platten. Idag tog jag den efter drygt 2 km något mer kuperat.

Det handlar om 1,7 km med en stigning på 78 m som klarades av på 8,40 (5,06/km).

Därefter knappt 1,5 km innan nästa prövning – mördarbacken från tunneln under RV40 och 400 m uppåt med en stigning på 32 m. Det känns som om den backen aldrig tar slut och väl uppe är det nära maxpuls innan det lättar och bär av nerför igen i 1,5 härliga km.

Det blev dock inte lika härligt som det kunde. När jag väl lättade på steget och hämtade andan hög det till i höger vad med en rejäl krampkänning. Den lättade något men satt kvar hela vägen hem. Även vänster vad hade tendenser till samma sak.

Förutom att jag tog stigningarna i relativt högt tempo (läs: snabbt) så tror jag faktiskt att det beror på de knäböjs-övningar som jag började ägna mig åt i förra veckan när jag hade vila ifrån löpningen. Som någon hemma sa så kan jag ju inte bara ta det lugnt och sannolikt är det det här som sitter lite mer i vaderna än vad jag uppfattat.

Totalt blev det 9,3 km på 5,10/km – totaltid 48,04.

När UT-milen stängde sin anmälan så har 719 löpare anmält sig.  Det är som sagt en ganska lätt bana – om det inte hade varit för stigningen på 1,7 km som kan ta död på den bäste.

 

Målet är fortfarande inget annat än att springa under 50 minuter. Det känns som gott nog just nu med en stel vad i högläge…