Premiärlopp med förhoppningar

Snart tre månaders träning på det nya året sedan sista loppet 2017 (Sylvesterloppet).

Där och då var det ingen speciell form att tala om. 47:29 blev tiden den gången vilket jag var helt nöjd med då.

När det på söndag är dags för årets första lopp, när Varvetmilen Göteborg går av stapeln på en ny bansträckning, så sker det med förhoppningar om klart bättre tid än så. Även om det är en ny bana så är denna lika platt som tidigare och riktmärket ska vara förra årets tid på 44:39 med tanke på att formen jämfört med årsskiftet ligger på en annan nivå.

Farttest på löpband indikerar i alla fall att det är så. Sedan ska det presteras en viss dag också, där mycket kan hända och påverka, men som traditionen numera är så avges mina medaljmål för varje lopp – så även för Varvetmilen Göteborg 2018:

Brons	Silver	Guld
44:59	44:29	43:59

SUB 45 är medalj, vilket är huvudmålet, och varje halvminut bättre än så blir den finare och finare. Guldmålet är en tid under PB på milen (44:08) och dessutom SUB 44. Det kan gå vägen om allt stämmer. Som vanligt är det starten som brukar avgöra mycket – det gäller att hålla ner tempot i ivern att springa fort hela sträckan. Lättare sagt än gjort!

Jag hoppas att kombinationen av uthållighet och fart under året ska ha lagt grunden för att genomföra detta på ett snabbt sätt och inte minst att jag ska lyckas pressa mig hela vägen in i mål den här gången. Jag tycker själv att förmågan att hålla i ett högt tempo även när jag blir trött har blivit mycket bättre och det är detta som ska visa sig på riktigt på söndag.

Ibland får jag frågan varför jag springer Varvetmilen varje år när det ändå inte påverkar startgruppen i Göteborgsvarvet numera (jag är där jag är…).

För mig är det en riktigt bra kontroll på hur formen är och efter söndag går jag in i fas två av årsplanen med sikte mot Stockholm Marathon den 2 juni.