Maratonpodden och vinterlöpning med för mycket barmark

Även om det inte är någon snövinter att tala om så har det ju i alla fall blivit ihållande kyla de senaste veckorna. Lite snö och is finns det också i Bollebygd och det gjorde att mina Icebug fick testas för ett par veckor sedan på en kortare runda och sedan på 11 km förra lördagen.

Dom var kanon där det fanns snö och is men med tanke på att det var alldeles för mycket barmark så kostade dom rundorna mer än vad dom smakade. Resultatet blev en smärta längs utsidan av vänstra knäet.

Senaste veckans rundor innebar därför vanliga skor igen men den där smärtan kom åter igår när jag sprang 14 km. Från 3-4 km kom och gick den lite beroende på om det var uppför, nerför, stabilt eller mjukt underlag. Helt okej nerför och när det var stabilt. Värre i dom andra delarna.

Det känns inte som om det är inuti knät utan att det är muskelfästen som tagit stryk. I morse gjorde det rejält ont men sedan har det faktiskt nästan försvunnit.

Trots att det känns som om det inte direkt bjuder in till träning utomhus har januari redan givit lika många pass som förra året och med ett par mil längre distans avverkad. Jag försöker verkligen att springa i ett långsammare tempo men det är rejält svårt. Därför blir jag lite inspirerad när jag lyssnar på Markus Torgeby, som är Petra Månströms andra gäst i Maratonpodden, när han berättar om sina erfarenheter från Tanzania:

De bästa jag tränade med i Tanzania sprang halvmaran på under timmen. Det är ju asfort. Och när de kör distans på eftermiddagen ligger de i 6:30-fart, det är ju ett stort spann. Jag träffar många motionärer som gör milen på 50 och springer som snabbast i 4:55-tempo och som långsammast i 5:10. Det är för lite, mycket större skillnad är det som utvecklar dig. Kroppen måste bli elastisk och följsam.

Jag har ju hört det och löst det många gånger tidigare; man ska springa lååångsamt och länge för att bygga upp uthålligheten. Men varför ska det vara så jobbigt!

Även i övrigt är det ett mycket intressant samtal med Torgeby som bröt med konventioner och strikta tränare utan känsla och har gått sin egen väg både i löpningen och livet i stort. Lyssna på podden som finns på iTunes.

Även om det är okej att springa i minusgrader så längtar jag ändå till våren. Just därför var min dotters budskap idag hoppingivande: Nu är det bara en månad kvar av vintern!