Beatles genom milen rensade skallen från Sjökvisten #81-82/100

Det har varit dålig ordning på det här med att springa på senaste tiden. Efter förra månadagens runda blev det ingenting resten av den veckan – ett Köpenhamnsäventyr kom emellan.

Sedan sprang jag i måndags igen (#81/100 – 5,6 km) men med ett nytt uppehåll på fyra dagar fram tills idag då den blott tredje rundan på tolv dagar är avverkad.

Det är ju ett makalöst sensommarväder som man bara undrar hur länge det ska stanna. Detta tillsammans med att jag verkligen behövde rensa hjärnan på ganska pigga ben efter så få kilometer senaste tiden gjorde det till en angenäm milrunda som inleddes i makligt tempo men som från tredje till sista kilometern låg mellan 5-5,20 hela tiden.

Ibland är det märkligt hur tankar på något helt annat än just löpningen verkligen hjälper till att ta en lättare igenom rundan och hur tankarna på ett underligt vis faller på plats. Idag var en sådan dag där John, Paul, George och Ringo var mina medhjälpare.

Milen på 52,56 i ett tempo på 5,16/km.

På söndag ska frun springa iForm-loppet i Göteborg och jag har för avsikt att ta en långrunda på kvällen. Sedan följer fyra nya hard work days innan det är dags att besiktiga solen och stränderna på Cypern i en vecka. Självklar även med löparskorna med i bagaget för lite kvalitetsträning i värmen.

Innan dess ska jag dock ha hunnit med någon ytterligare runda i sensommarsolen här hemma. Men det är lite omotiverat nu igen när det inte finns något tydligt mål nära inpå. Jag har mina tankar över hur jag vill få till det under hösten, men sista veckorna har brutit väl invanda mönster i min träning som jag inte riktigt gillar. Dags att styra upp!

Såg förresten att det nu är över 55 000 anmälda till Göteborgsvarvet nästa år och därmed mindre än 9 000 platser kvar. Helt sjukt vilket intresse och både motiverande och lite skrämmande hur snart det ändå är dags för revansch där.

För någon vecka sedan nämnde jag mina tankar om en start i New York Marathon 2015. Jag blev inte mindre motiverad till detta när jag hörde mina äldre bröder prata om deras start där och att det i alla fall för en av dom är hans största idrottsupplevelse i livet. Det framkallar nästan rysningar av välbehag bara att höra om det.

Vi får se hur tankarna landar. Innan dess är det mycket annat som krävs för att det ens ska vara realistiskt.