Jubileum och kontinuitet

Mitt allra första lopp jag sprang 2011 var Kretsloppet i Borås. Den nervositeten jag upplevde den gången har jag aldrig varit i närheten efter det.

På lördag firar Kretsloppet i Borås 10 år och jag gör min sjunde start sedan 2011 vilket gör det till loppet jag deltagit flest gånger i. Jag har mitt PB både på 10 km och halvmaraton från Kretsloppet. Det sistnämnda går inte att utmana då den distansen försvann efter bara några år men tiden på 10 km från 2014 (44:08) kommer jag att göra vad jag kan för att äntligen slå på lördag.

Hade någon frågat mig för en vecka sedan skulle svaret varit att jag med självklarhet skulle kunna springa snabbare. Efter mitt långpass på 27 km i söndags, som var riktigt jobbigt från 10 km, var jag inte alls lika säker på den saken längre. Efter 5,5 km idag kom tron tillbaka en gnutta.

Nu är det visserligen ganska stor skillnad på 10 km på en flack bana i Borås mot långpass med ganska många höjdmeter, men kraftlösheten var så påtaglig att det ändå inte går att bara blunda. Under förutsättning att var en dålig dag och att formen ändå är där jag tror så ser mina egna medaljmål ut så här:

Brons: 44:59

Silver: 44:07

Guld: 43:29

Det är en kopia av tiderna från förra året. Den gången var det naivt med tanke på ett maraton några veckor före. I år är det möjligtvis naivt med tanke på gårdagens långpass. Men utan att spänna bågen är det svårt för mig att springa fort.

Det handlar om 4:23/km i snitt och mycket handlar om att hitta rätt tempo första två och att inte gå ut för snabbt.

Jag har ofta skrivit om vikten av kontinuitet i träningen och att det är i denna som man också utvecklas allra bäst när det inte blir avbrott på grund av skador och sjukdom. Jag har nu passerat två hela år utan att ha haft en enda vecka där jag inte kunnat springa pga skada eller sjukdom.

104 veckor med minst en mils löpning varje vecka – senaste året utan någon vecka under 15 km.

En rimlig slutsats av detta är att jag, trots successiv ökning av volymen, inte springer på ett sätt som innebär att jag blir skadad. Dessutom har jag lyckats hålla mig fri ifrån förkylningar som hindrat träning och där har jag varit bra på att hoppa över träningspass när jag haft känningar för att inte riskera något i onödan.

Det är på det sättet jag har tänkt att fortsätta de kommande månaderna fram till New York Marathon. Efter det finns tankar om en helt annan riktning i målsättningarna om vad som ska utmana mig som löpare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »