New York Marathon is calling my name!

PA315893

Laddningen och fokuset inför New York Marathon 2015 var något extremt för mig.

Anmälan lång, lång tid i förväg (nästan 2 år) vid en tidpunkt när jag inte hade sprungit längre än 21 km vid något enda tillfälle och låg på en träningsmängd som precis hade fått mig över mållinjen i Göteborgsvarvet ett halvår innan på en tid strax över 2 timmar.

PA305774

Det var mycket som ställdes på sin spets med den anmälan jag gjorde för att genomföra något som jag egentligen inte hade en aning om hur jag skulle kunna bemästra. Till detta i det kanske största maratonloppet man kan springa.

Just ovissheten och, vad det skulle visa sig efteråt, helt ovidkommande saker tog mycket fokus ifrån det som verkligen var viktigt. Orutinen både ifrån att hitta rätt sätt att träna på till hela upplägget med ett once in a lifetime-lopp på andra sidan Atlanten gjorde ju att väldigt mycket ställdes på sin spets.

Många saker 2015 gick bra och andra delar inte alls så som det borde. Men jag tog mig i mål på 4:07 och hade ändå klarat av något som jag knappt kunnat drömma om bara 3 år tidigare.

Urladdningen var total, inte minst psykiskt, och tomheten över hur jag skulle hantera löpningen, eller någon annan idrottsutmaning, efter det tog en rejäl stund att komma fram till. Målet blev ändå ett nytt maraton i Helsingborg förra året och med en helt annan upplevelse till mångt och mycket sprungen ur erfarenheten och lärdomarna från New York 2015. En gameplan som följdes och ett huvud som var med mig hela vägen in i mål.

Helsingborg gav mersmak och just det loppet är ett av året stora mål. Men även tanken på att faktiskt ha maratonlopp som utmaningarna blev en naturlig tanke. Inte många men något varje år kombinerat med ”lättare” lopp på kortare distanser.

FILE0019

Att springa New York Marathon var, vid sidan om det rent sportsliga, också en ganska dyr historia där allt för en glad amatör som vill försäkra sig om en startplats är i händerna på de internationella researrangörerna som har avtal med loppet.

Det bästa vore ju om man kunde köpa sin startplats själv och sedan ordna allt övrigt på egen hand. När inte det går så finns det en tydlig begränsning in handlingsutrymmet. 2015 åkte jag med Springtime vars kriterier är att allt måste bokas via dom (flyg, hotell, transfer etc). När man som jag dessutom reste ensam och ville bo själv drog det upp det hela ännu mer.

Egentligen har jag inte släppt tanken på att ge New York ett försök till för att kunna uppleva det hela ur ett helt annat perspektiv än som det första i så många bemärkelser. Dock är det ju just praktiska och ekonomiska aspekter som kommer in och begränsar tankarna.

Nu ser det ändå ut som om det faktiskt finns en plan för en anmälan till TCS New York City Marathon den 4 november 2018!

Lösningen finns genom SSRC Marathonresor (numera PWT Travel) som är den andra partnern i Sverige till NYC Marathon. Dels finns det mer fördelaktiga boendealternativ via dom och dessutom bokar man sina flygbiljetter på egen hand (om man vill) vilket öppnar helt andra möjligheter både med New York och annat i anslutning. Enda kriteriet är att fyra hotellnätter måste bokas via dom.

Så just nu är planen att reservera en startplats till loppet ganska omgående, fundera och planera för att hela familjen följer med över den här gången och sedan passa på att semestra lite på annat håll i USA/regionen när man väl har tagit sig dit. Och tro mig; det finns många olika tankar på vad och var den semestern skulle kunna innefatta!

Så vad det hela förhoppningsvis kommer att landa i är en rejäl upplevelse tillsammans med familjen där dom får se mig genomföra New York Marathon och att det sker med en erfarenhet, närvaro och mycket större glädje än det som var fallet 2015. Att sedan följa upp det med nya upplevelser, intryck och platser direkt därefter är verkligen en bonus!

Vägen dit är ändå lång. 582 dagar närmare bestämt och det är en resa som ska fortsätta på inslagen väg med fokus på ökad träningsmängd, i första han i form av tid snarare än tempo, och att våga variera det hela över tid för att inte riskera skador. En mer konkret träningsplan just för New York kommer ändå självfallet inte att sättas förrän till början av 2018 och tills dess är det sedan tidigare uppsatta mål som siktet ska fokuseras på.

En av alla olika saker, där erfarenheten av vad det hela handlar om kommer in, är det faktum att man kan skala av allt på ett helt annat sätt än inför första gången när jag inte visste vad jag skulle förbereda mig för. Visst går det att läsa både den ena och den andra texten med råd och tips både specifikt för NYC och för maraton i allmänhet men det blir väldigt svårt att utan egen erfarenhet skilja ut vad som är det som krävs. Det är lätt att stressa upp sig över saker som är ganska oviktiga.

I grunden missade jag nog inte så mycket i att vara förberedd på det mesta men kanske tog det fokuset onödig kraft ifrån kärnuppgiften; något som absolut kan hanteras helt annorlunda andra gången i NYC. Det var mycket nervositet om vad jag skulle ha på mig, vad jag skulle ha med mig att äta och en lång rad mer eller mindre bisarra funderingar som i verkligheten inte har någon betydelse alls.

Det är ett lopp med loppet i fokus avskalat från alla onödiga delar som inte spelar någon roll som jag vill genomföra om 582 dagar.

Det pirrar redan i magen av tanken på att stå där vid Forth Wadsworth på morgonen den 4 november nästa år, höra Frank Sinatras ”New York, New York” i högtalarna och sedan inledda loppet med att ta sig över Verrazano Narrows-bridge!

Äntligen lite mer utrymme

—–

Alla mina inlägg om New York Marathon 2015 finns samlade här.

Translate »