Gymkort = snabbare och uthålligare?

Det har inte blivit speciellt många löprundor över 10 km sedan NYC Marathon i november. Varken motivation eller anledning har funnits att ta sig ut på några längre pass den här vintern.

Samtidigt ska jag springa Göteborgsvarvet om 6 veckor så någonstans behöver jag stegra upp det med ett antal långpass den närmsta månaden.

Idag var det strålande solsken i Bollebygd och inplanerat långpass kändes betydligt lättare att ge sig ut på med det som sällskap. Jag tror att det är tredje, eller max fjärde, långrundan på nästan ett halvår och det är anmärkningsvärt hur snabbt man anpassar sig mentalt att inte springa så långt.

 

Förra långpasset var på annandagen med ganska jobbiga tvivel över att ens ta mig över en mil även om det till slut blev 14 km den gången. Idag var målet inställt på 15 km och slutade på 16,2 km utan att egentligen ha känslan att hålla på med något som är helt uppåt väggarna. Helt klart ett steg i rätt riktning även om tempot inte på något vis var på den nivå jag vill prestera i varvet.

Annars har jag hittat en motivation igen i min löpning som egentligen utgår ifrån styrka och det faktum att jag har skaffat mitt första gymkort på 15 år. En del är att träna tillsammans med min fru, för att på så vis hitta en veckorutin när vi faktiskt gör något tillsammans bara hon och jag. Den andra delen är att använda det för att bli starkare i muskelpartier där jag vet med mig att jag egentligen är för svag för att prestera ännu bättre och att därmed vara ännu mer uthållig på längre distanser.

Det handlar om bålmuskulatur och att med en bättre styrka hitta en rakare hållning för att få fram höfterna istället för att sacka ihop med överkroppen för mycket och luta framåt. Det är detta PT-hjälpen på gymmet snabbt konstaterade när hon kikade på min löpning och det är exakt det jag egentligen redan visste var en svaghet.

 

Så med en lite starkare muskulatur i de delar jag behöver för min löpning och för att må bättre i nacke och bröstryggen ska jag försöka ta ut ännu lite mer av min kapacitet framöver. Om det ger en bättre snabbhet, en bättre uthållighet eller både och återstår att se.

Om det hinner ge något resultat redan till Göteborgsvarvet i maj återstår att se. Inför det kommer nog mer känslan i mig få avgöra vad som är rimligt att ställa in målsättningen på när jag springer det loppet för fjärde gången.

Idag var första gången som jag testade att springa på ett lite annat vis just med höftpartiet för att inte sacka ihop för mycket med överkroppen. Kanske var det bara inbillning men känslan var att det blev ett ”renare” steg även om det också var jobbigare på ett sätt. Dock beror det nog mer på ovanan än något annat.