Känsla och förnuft
Ingen snabb mil i Borås på söndag som jag haft i tankarna att egentligen göra. Platt bana på Viared med få deltagare skulle ju annars vara perfekt för detta.
Dock har jag tagit det oerhört mogna beslutet att avstå ifrån att fresta på kroppen med en mil i absolut maxfart. Kom fram till att jag aldrig skulle förlåta mig själv om just det resulterade i en allvarligare skada som äventyrar vad som komma skall 1 november. Det kan ju ske ändå men inte pga att vara korkad och så oerhört sugen på att sätta PB på den distansen.
Istället blir det fortsatt fokus på distans och allra bästa uppladdning de kommande 79 dagarna.
Ett delmål, halvvägs till 1 november, är ändå 21 km på Kretsloppet om 35 dagar. Där handlar det om premiär för distansen för Kretsloppet och en bansträckning som delvis är en varvbana. Milbanan förlängs ut mot Almenäs på ett varv som är ca 15 km och sedan avslutas det med delar av milbanan närmare stan de sista 6 km. Goda förutsättningar för att springa snabbt över den distansen istället.
De längre distanserna känns alltmer överkomliga för varje gång kroppen utsätts för dom och just det mentala i att veta det är nog det allra viktigaste. När jag sprang 3 mil för ett par veckor sedan så var det första gången jag sprang så långt enbart på asfalt. Allt i ett tempo i nivå med vad jag tänker mig att ha som riktmärke i NYC och det på en rejält kuperad sträckning jämfört med där. Jobbiga sista kilometer men totalt sett gick det mycket bra och inte minst utan någon märkbar påverkan efteråt. 5 km dagen efter och 11 km ytterligare någon dag senare utan minsta trötthet.
Övriga förberedelser känns också inspirerande att få på plats successivt. Bara det där med att ha en plan för ett väder som kan variera från nollgradigt till 15 plusgrader är en utmaning. Det innebär träningskläder för den variationen, kläder att slänga vid starten och ett antal andra överväganden.
Sedan ska iPoden vara laddad med den absolut bästa musiken som kan användas när det blir alltför jävla jobbigt. Allt annat som kan tänkas behövas kommer jag också att vara förberedd på. Hellre lite för mycket med mig än att jag måste ut och leta på Manhattan när jag väl är där.
Allra roligast just nu tror jag ändå är att tillsammans med mina två bröder, som ska göra mig sällskap, fundera igenom vad vi ska hitta på den tid som inte är New York Marathon. Den tid som finns för annat före loppet är torsdag eftermiddag, hela fredagen och lördagen. Efter handlar det om söndag eftermiddag/kväll och måndagen fram till tidig eftermiddag. Söndagen hoppas jag gå ren inspiration av att ha bemästrat loppet. Måndagsformen är kanske lite mer tveksam…
Vi får se vad det landar i till sist men personligen vill jag absolut upp i One World Trade Center och se utsikten därifrån och samtidigt passa på att gå in på 9/11 Memorial Museum där intill. Samtidigt vet jag ju sedan tidigare att upplevelsen i New York inte på något vis behöver innebära att man bokar upp sig för en lång rad olika måsten i förväg. Det räcker på något vis bara att vara i denna fantastiska stad!
Fyra timmar är på något vis min magiska gräns rent tidsmässigt när det väl är dags 1 november.
Samtidigt så kommer jag inte på något vis att riskera genomförandet totalt sett genom att jaga mot någon speciell tid. Utgångstempot ska, enligt ALLA råd man kan få sig till livs, vara riktigt långsamt första 2-3 km vilket innebär 6 minuterstempo eller långsammare.
Jag tänker ha full koll på vilka dom ”jobbiga” kilometrarna är sett till höjdskillnader och sedan ha två olika scenarion att förhålla mig till beroende på hur det utvecklar sig. Allt handlar om att det inte ska kännas jobbigt före 25 km. Fram tills dess ska det vara lugnt, fint och njutningsfullt!
Att var förnuftig när det handlar om löpning är inte det enklaste men nu har jag ju i alla fall tagit ett förnuftigt beslut att inte utsätta mig för en mil i Borås på söndag.