Nedräkning till årets varv

Ett tag sedan jag skrev något om min egen löpning. Det har mest blivit allmänna hälsoinlägg senaste månaden.

Efter seedningslopp i mars petade jag i påskhelgen in det första riktigt långa passet med sikte på marathon. 30 km mestadels på grusvägar mellan Bollebygd och Seglora.

En nyttig erfarenhet på många sätt. Både hur jag ska tänka på liknande pass framöver och hur pass mycket mer det ändå sliter än om man springer 10-12 km kortare. Nu var just den här sträckningen en tuff sådan med många höjdmeter avverkade. Betydligt flackare än så vill jag nog försöka klara av dessa längre distanser på senare i sommar.

Jag kände mig rejält sliten och seg i benen ett par veckor efter detta och det var egentligen först i början av förra veckan det lättade. Detta skedde lägligt till årets andra lopp som var UT-milen i Ulricehamn nu i lördags. Egentligen inbokat mest som ett träningspass men när man väl står där på startlinjen så går det ju inte att hålla igen ändå.

För två år sedan fick jag bryta just det här loppet med en muskelbristning efter mindre än halva sträckan. I år var det ett Ulricehamn med bra temperatur (12 grader) men en rejäl motvind längs med hela strandpromenaden där man springer mellan 2-4,2 km. Direkt efter detta kommer den riktigt rejäla stigningen på 75 höjdmeter under 1,6 km uppför.

Med snabb start fick jag hålla tillbaka lite mellan 3-4 km för att kunna springa på i ett bra tempo uppför. Strategin höll och jag plockade 14 placeringar just i backen (från 101 till 87) och höll sedan det placeringsmässigt in i mål. Målet var 47 minuter och klockan stannade på 45:53 vilket jag är mycket nöjd med särskilt med tanke på både vind och tuff stigning.

Med lite mindre än en månad kvar till Göteborgsvarvet så kommer jag att anpassa veckorna tills dess helt med tanke på en bra form 23 maj. Sista längre rundan blir till helgen (14-17 km) och alla övriga pass kommer att vara på max 10-12 km och med flertalet intervallpass som är ännu kortare. Allt med sikte på pigga ben på pingstafton!