BT och Weidmo Uvell i obegripligt utfall om hälsotrenden

Trender kommer och går. Precis som jag skrivit om ett flertal gånger är hälsa- och träningstrenden något som pågått ett bra tag nu och åsikterna går starkt isär både bland aktiva och mer passiva.

Ett av dom mer grunda och ihåliga inlägg i den här debatten står Rebecca Weidmo Uvell för i en krönika i Borås Tidning:

Hälsohetsen har tagits emot med varm famn av företag. De har flyttat gränsen för var den personliga integriteten börjar ännu mer och rättfärdigar de här ingreppen med argument om hälsa. Vi bryr oss. Du måste ta hand om dig själv. Vem kan säga emot det?

Problemet är bara att de har fel. En arbetsgivare köper produkten av ditt arbete, allt som oftast i dagens tjänstesamhälle betyder det resultatet av ditt intellekt. Inte din kropp. Den är fortfarande din att göra precis vad du vill med. Den äger inte din arbetsgivare.

Ofta hörs argumentet att en hälsosam anställd presterar bättre än en ohälsosam. Men om det här är relevant, varför pratar vi då inte om det ännu mer centrala, nämligen att lyckliga människor presterar bättre än olyckliga? Och allra lyckligast är gifta personer. När kommer vi få höra en hurtig vd förklara att lycka är centralt för just hans företag och därför kommer han hädanefter bara anställa gifta och de singlar som finns måste frivilligt ansluta sig till en datingsajt?

Det hela handlar alltså om att hälsotrenden innebär något negativt på våra arbetsplatser där arbetsgivare ska ha börjat sålla människor baserat på hur välanpassade dom är till rådande hälsotrend.

Det är så fullkomligt galet tänkt. Om utseende nu är något som beaktas av en arbetsgivare så är det definitivt inte ett problem som uppstått nu i den tid vi lever i. Den orättvisan har existerat så mycket längre än så.

Att en arbetsgivare bryr sig om att en person man har anställd eller avser att anställa lever ett någorlunda hälsosamt liv ligger i sakens natur och det vore direkt oförsvarligt om man inte beaktade hur en person, i alla dess delar inklusive personlig hälsa, ska fungera väl i sitt arbete.

Det finns mycket som arbetsgivare har belastats med skuld för genom åren men detta var bland det mer märkliga jag läst.

Texten är ett köttstycke att slita sönder på två sekunder och jag bara väntar på att en person som exempelvis Jonas Colting kommer att raljera sönder hela denna krönika som aldrig borde att fått en plats i Borås Tidning från början.

Finns det något varje arbetsgivare borde göra är det att uppmuntra varje form av aktivitet som innebär att deras personal skapar ännu bättre förutsättningar för att prestera både i yrket och att må bra privat.