Avklarade mål kräver nya djärva mål
När året började satte jag upp några olika målsättningar för 2014. Det fanns rena träningsmål och det fanns tidsmål.
Träningsmålen följer så här långt in på året planen ganska exakt. En ökning i antal rundor med 5% och ökning i totalt antal kilometer med drygt 30%. När jag springer nästa träningsrunda i veckan så passerar jag också den totalsträcka jag avverkade under hela 2013 (900 km).
Det som är lite svårare att nå bara sådär är tidsmålen på olika distanser som rimligtvis bör ske i ett lopp för att vara legitima till 100 procent. Tidsmålen vid årets början såg ut så här med då aktuella PB inom parentes:
5 km – 20:59 (21:39)
10 km – 44:59 (45:33)
15 km – 1.15:00 (1.18:39)
21,1 km – 1.49:59 (1.52:33)
5 km har jag sprungit en gång (Blodomloppet) där det blev 22:30. På träning har jag sprungit på 21:30 och inom ett millopp på 21:57.
På 10 km har jag ända sedan jag sprang på mitt PB tidigt förra våren velat ta mig under 45 minuter. Jag har gjort ett par allvarliga försök att klara det utan att egentligen ha varit riktigt nära fram till igår när jag i Kretsloppet sopade det med 44:08.
15 km är ingen distans man springer ett lopp på direkt. Det sker mest inom ett längre lopp eller på en träningsrunda. Där har jag putsat det med 6 minuter ner till 1.12:39 när jag sprang halvmaran i Halmstad i augusti.
21,1 km var vid årets början något jag hade ångest över efter den pärs Göteborgvarvet 2013 var. Första delmålet där var att ta mig igenom Göteborgsvarvet på en tid som fick mig att återfå förtroendet för distansen. Det gjorde jag med 1.48:38 i maj månad. Sedan kom den verkliga islossningen i Prinsens Minne i Halmstad för en dryg månad sedan när allt stämde och jag sprang in på 1.41:06!
Vad detta då innebär är att tre av fyra tidsmål är avklarade. Det på 5 km känns dessutom minst viktigt i sammanhanget.
Avklarade mål är sköna. Det är en tillfredsställelse att känna hur en långsiktig plan håller och med råge ger det resultat man vill. Men det innebär också en viss tomhet direkt efter och tankarna på vad som ska uppnås nu är något som inte går att komma bort ifrån.
Så vad göra dagen efter det att det största tidsmålet har klarats av?
För mig har det förutom vila och lite annat i lugnt tempo inneburit funderingar på nya tidsmål på milen och halvmaran.
10 km:
Ser jag tillbaka tre år i tiden så sprang jag mitt första lopp på 52:11. Ett år senare på 47:32 och ytterligare ett halvår senare 45:33 som stod sig fram till i lördags när 44:08 klarades av.
Så vad är då rimligt att tro att en snart 45 år gammal man ska kunna prestera framöver? Det finns flera som har sagt att nu får du ju satsa på SUB40 efter detta, men där tror jag att dom är helt orealistiska om vad som är möjligt. Det skulle handla om att springa varje kilometer 25 sekunder snabbare i snitt än vad jag gjorde i lördags när det gick på 4:24.
Men med tanke på att jag inte kände att gårdagens lopp på något vis var klockrent så som det gestaltades från start så ser jag ändå möjligheten att kunna göra det en bra bit bättre.
Mitt nya mål på milen kommer därför att sättas till 42:30. Istället för orealistiska 25 sekunder snabbare per km så handlar det om ändå ganska djärva 9 sekunder snabbare (4:15).
Det är lika mycket snabbare som jag var lördags jämfört med tidigare PB på 45:33 (4:33km). Det tog 18 månader att klara av att kapa det. Vi får se hur många månader det tar för nästa steg.
Halvmaran:
Där är det lite enklare att hitta ett givet tidsmål. Efter 1.41:08 i Halmstad så är det självklart att vilja springa på SUB 1.40.
Men samtidigt som att det är enkelt att sätta upp detta, med ”bara” en dryg minuts förbättring, så var det som skedde i Halmstad ett så perfekt lopp att det inte är självklart att lyckas så bra ytterligare en gång. Både plan, väder och hela genomförandet klaffade i det närmaste till fullo.
Jag tror därför att 1.40 på halvmaran är ett svårare mål än 42:30 på milen. Kanske är båda lika svåra att nå?
Sedan är det ju så att det snart inte är mer än ett år kvar till New York City Marathon. Det innebär ytterligare ökning av distanserna och givetvis finns det tidsfunderingar även i detta samtidigt som att det loppet är så mycket mer än att prestera en tid. Det är en upplevelse för livet som i första hand utgår ifrån att ta sig runt och ta in allt runt omkring loppet på bästa sätt.
Det enda tidsmässiga målet som går att prata om inför ett lopp och en distans som jag aldrig provat på tidigare är att göra det under 4 timmar vilket innebär 5:40/km.
Jag har ingen aning om det är rimligt att sätta ett sådant mål inför en debut på marathon i New York av alla ställen?