Skoj med intervaller – när dom är över…

Under det här året har jag varit extremt dålig på att springa intervaller på något vettigt vis. Det har blivit sporadiskt och oftast inbakat på någon vanlig runda vilket inte blir detsamma.

Igår hade jag bestämt mig för att göra det på riktigt. Inspirationen kom direkt ifrån avsnittet i Svett & Etikett när Kalle tränar löpning under Isabellah Anderssons ledning och bland annat springer 200-metersintervaller på bana.

Jag har ingen bana att springa på men jag har ett industriområde någon kilometer hemifrån med en raksträcka på ca 400 m och där 200 av dessa är hyfsat platt på jämn asfalt. Dit begav jag mig igår kväll runt halvsju. Iförd hårt knutna Lunarfly och förberedd Garmin inställd på 5 x 200 m i fyra set. 40 sek vila mellan intervallerna och 4 minuter mellan seten.

Förutom att jag sprang där fram och tillbaka på mina 200-metersrusher så var det en och annan hund med matte och någon bil som säkert funderade över vad jag höll på med. Inte minst de 4 minuter jag vilade mellan seten.

Visst är det roligt med intervaller och att springa såpass mycket snabbare än vad jag gör i normala fall. Men det är också jävligt jobbigt och inte minst när varannan tvåhundring går lätt uppför. Inte mycket men fullt tillräckligt för att göra stor skillnad i full fart.

Jag vet inte om det var något perfekt upplägg med 40 sek vila mellan intervallerna och 4 min mellan seten. Det kändes länge mellan seten men kanske hade jag inte orkat hålla i det lika bra annars.

I alla fall så gick det mycket bra om man ser till hur tiderna på de olika seten landade.

1. 3,28 (0,44 – 0,41 – 0,42 – 0,40 – 0,41)
2. 3,20 (0,40 – 0,41 – 0,40 – 0,40 – 0,39)
3. 3,24 (0,41 – 0,39 – 0,41 – 0,42 – 0,41)
4. 3,24 (0,42 – 0,41 – 0,40 – 0,41 – 0,40)

3,24 i snitt per set/km (41 sek/200 m). Ett gott tecken på att jag lyckades anpassa farten på ett bra vis är att femte intervallen totalt sett var den som gick snabbast.

Om man betänker hur snabbt de allra bästa springer en halvmara eller ett marathon på så är det tider som inte ens räcker till för att hänga med under de första 2oo metrarna. Jag hade varit 5-6 sekunder efter täten redan när 200 m passerats.

När man är mitt inne i det så är ju intervaller inte någon njutning direkt. Speciellt inte om man som jag lallat runt i 5,30-tempo större delen av sommaren. Men när det väl är avklarat så känns det betydligt bättre och idag är det faktiskt till och med lite träningsvärk jag kan känna i benen vilket inte hör till vanligheterna.

Tio dagar kvar till 21 km i Halmstad och fram tills dess ska jag klara av 3 eller max 4 betydligt lättare pass än det igår. Kanske ett intervallpass ytterligare men inte lika krävande som det jag beskrivit här.