Det där med en klassiker

Andra säsongen av ”En klassiker” har börjat på SVT.

Idén är lysande. Följa några olika personer som har för avsikt att ta sig igenom en svensk klassiker (Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet och Vasaloppet) under ett år. Att göra detta just nu, mitt inne i en enorm boom för motion och träning, borde vara en given succé.

Men för mig är det en besvikelse hur idén, med sådant slarv, inte tas tillvara. Det är intressanta personer som deltar. Det är vackra och imponerande vyer som visas men det saknas en nerv och den där riktiga känslan för hur personerna förbereder sig, alla den vånda som som rimligtvis finns där och ett perspektiv över vad dom i praktiken lyckas genomföra.

Att genomföra det är garanterat blod, svett och tårar mer än just under själva tävlingarna. Men det är väldigt svårt att få uppfattningen om vilka uppoffringar som sker och hur ångesten inför och under tävlingarna känns. Vi ser att det är jobbigt men det ska helst illustreras lite humoristiskt istället för den bistra smärta och pannbensknäckande upplevelse det verkligen är.

Själv skulle jag aldrig ens komma på tanken att försöka utföra en klassiker. Lidingöloppet är inga problem. Vätternrundan skulle jag fixa om jag bestämde mig. Vasaloppet är tveksamt om jag någonsin skulle utsätta mig för med tanke på vad det kräver i annan träning. Vansbrosimningen är fullkomligt uteslutet att jag skulle prova.

Jag tror att jag helt enkelt fortsätter hålla mig till löparskorna och hittar mina utmaningar där istället.