7544

Solen har återkommit till Göteborg och Slottskogsvallen såg inbjudande ut när jag i förmiddags var däruppe för att hämta ut min nummerlapp i Frölundaborg. Pensionärer som spelade boule och funktionärer som arbete för fullt med att färdigställa allt.

Det är märkligt hur man kan bli inspirerad och taggad att springa 21 km av att se kravallstaket radas upp och bilda konturerna av banan vid starten och målet.

Jag försöker att dämpa mig i tankarna kring vad som är möjligt på lördag. Efter att ha trappat ner träningen de senaste veckorna så känns helt plötsligt kroppen sådär oförskämt pigg att jag skulle kunna få för mig att springa en runda ikväll. Men det ska jag låta bli.

Det är möjligt att jag är extra känslig och klen, men jag kan inte förstå alla de motionslöpare jag läser kommentarer ifrån som springer var och varannan dag även den här veckan och dessutom gör det i högt tempo. För mig hade det aldrig fungerat, men uppenbarligen har andra en helt annan återhämtningsförmåga och sätt att ladda för 21 km på asfalt.

Andra positiva signaler är hur väderprognosen ser ut. Den har senaste veckan pendlat mellan 14-18 grader, solsken och lätt vind.

Med ett par dagar kvar är det med förväntan jag laddar inför Göteborgsvarvet. Jag har med mig förra året i bakhuvudet men tror att jag har en plan för att slutgiltigt kunna begrava den upplevelsen.

Planen är fortfarande indelad i tre delar – fram till första bron, mellan broarna och efter sista bron. Stabil del ett, högre tempo del två och hålla i så länge som möjligt del tre. Vad det innebär i km-tider behåller jag för mig själv.

Tyvärr kommer inte min fru att springa. Hennes möjligheter att kunna träna tillräckligt har helt grusats av allergi- och astmaproblem under vintern och våren.

På lördag vid den här tiden vet jag hur mycket av alla tankar och planering som gick vägen.