Bollebygd Halvmaraton 2013

Så vad har ni gjort den här milda novemberlördagen? Själv har jag sprungit en halvmara…

Efter nr 100 förra helgen genomfördes ett kortare pass på 5,5 km i torsdags på lätta ben och i bra tempo. Tanken i helgen var ett längre pass och det blev av redan idag på eftermiddagen.

Jag hade inte satt upp något annat framför mig än att springa ett längre pass. Distansen fick ge sig under resans gång. Meningen var att hålla ett jämnt tempo runt 5,30 men redan efter 3-4 km började det ligga en bit under detta utan att det på något vis kändes ansträngande.

Så fortsatte det kilometer efter kilometer. Vi milen passerad var målet 15 km. Efter ytterligare en stund 17-18 km och till slut tänkte jag bara att ”va fan, jag ser till att klara en halvmara”!

Även om det var lite segt sista biten, där jag fick improvisera lite för att få till så pass många meter, så klarades det av utan att vara i närheten av utmattning. Detta skedde dessutom på en tid som känns som en rejäl kick i rätt riktning – 21,1 km på 1:52,33 ger en km-tid på 5,20.

Det är självfallet den bästa tiden jag gjort över den sträckan men den innehåller även min bästa 15 km-tid (1:19,27).

Dessutom visar pulsen att jag inte på något vis varit nära ett max. Medelpuls på 159 att jämföra med den galna ansträngningen i Göteborgsvarvet som hade en snittpuls på 174.

Nu är det givetvis svårt att jämföra 21 km i november, i 9 grader med syrerik luft, med 21 km i maj på en temperatur runt 28 grader med minimal syrenivå.

Men känslan av att har gjort det så mycket bättre utan att ha varit i närheten av vare sig maxpuls eller en enda tanke på att inte fortsätta (trots att det givetvis är mycket enklare på ett vanligt träningspass) är det jag tar med mig från den här lördagen. Inofficiella ”Bollebygd Halvmaraton 2013” helt enkelt…