Tankar dagen efter rekordrundan
Vaknade oförskämt pigg i morse och även om en viss träningsvärk har börjat ge sig tillkänna under dagen så är det totalt sett mycket piggare än beräknat.
Jag måste säga att det känns lite surt att hamna drygt halvminuten över det stora målet att springa milen på 45 minuter. Det gör det även om jag egentligen inte hade kalkylerat med att faktiskt kunna springa så fort redan nu. Dock är det kanske så att precis som när jag i höstas missade målet med samma marginal, den gången 47 minutersgränsen, är det så att det finns något kvar att sträva efter.
Hade jag klarat 47 minutersgränsen i september 2012, och därmed kunnat använda den tiden som seedning, så hade jag med största sannolikhet inte sprungit igår och därmed inte heller pressat mig till en betydligt bättre starttid till Göteborgsvarvet.
Jag har funderat en del över varför det är så att jag i princip alltid hamnar i en svacka vid 7-8 km av en runda. En teori är att 7-8 km länge var den maxlängd som jag sprang och att det mest handlar om en omedveten psykologisk känsla av att snart vara i mål. För det handlar inte egentligen om att orken är slut. Det visar definitivt km 9-10 igår tydligt.
Kilometer 6-8 är dom tre långsammaste. Sista kilometern är den överlägset snabbaste av alla och även 9 är en av dom snabbaste.
Nu gäller det att fundera över hur jag ska tänka 7 veckor framåt i tiden för att optimera min första start i Göteborgsvarvet. Någonstans får jag nog överge mitt ursprungliga mål, det enda, om att klara mig under 2 timmar. Istället måste jag sikta på att träna för att kunna springa på min kvalificeringstid 1.45.
Det är räknemässigt enkelt – 5 minuter/km, i 21 kilometer eller 27 sek/km långsammare än igår.
I verkligheten är det givetvis något annat med yttre faktorer som påverkar. Väder, vind och andra löpare runt omkring som springer för fort, för långsamt, för spretigt och allt annat som är annorlunda jämfört med träning.
Jag ska springa 10 km i UT-milen i Ulricehamn 20 april. Men det kommer inte att vara någon satsning i jämförelse med gårdagen. Annars handlar det om att fortsätta varva träningen mellan långdistans, längre intervaller och vanliga kortare rundor.
Jag har en ganska krävande 15 km-runda som jag sprungit ett par gånger senaste månaden och som kommer att vara mitt riktmärke. Den har jag sprungit runt på 1.21:20 (5:19/km) med is och snö på delar av rundan. Målet är att ett par veckor innan Göteborgsvarvet klara den på 4:55/km vilket blir någonstans runt 1.15:30.
Klarar jag det, på denna betydligt tuffare rundan, så är jag också övertygad om att jag i friskt tillstånd kan springa Göteborgsvarvet på 1.45:00.