Vägsalt blandat med snö smakar inte gott #4/100

Efter att ha skjutit på löpningen i flera dagar för att jag tyckt att det varit för kallt insåg jag det ska vara kallt så länge nu att det bara var att ge sig ut.

Efter en vecka med extremt mycket på jobbet (arbeta ikapp en veckas semester) så var det väldigt skönt att sticka ut direkt efter jobbet. Från bussen, hem och ut.

Lugnt och fint tempo i den snömodd som faktiskt har kommit till under veckan sedan jag var ute i söndags. Just som jag passerade 2 km, i höjd med Statoil i Bollebygd, fick jag ta ett steg längre ut på vägrenen för att det kom en bil.

Dock såg jag inte i snön var jag satte ner vänsterfoten. Precis över asfaltskanten så att foten viker sig, jag faller handlöst framåt utan att ens hinna ta emot mig med händerna. Sm tur är faller jag ner i snön och inte ut i vägen. Precis som sig bör i ett sånt läge gäller det att så fort som möjligt hoppa upp och hoppas att ingen såg mig.

Foten kändes helt okej och snön, med blandning av vägsalt, dämpade ansiktet mot marken.

Eftersom det kändes okej fortsatte jag och allt gick sedan som det skulle. Väl inne på den mindre vägen över Kulla var det riktig vintervägar med packat snöunderlag.

Jag har också lärt mig att ta det lugnt i kylan, skona lungorna och springa i ett behagligt tempo. 6 km på 5,48/km – totaltid 34,52.

På söndag ska jag ta en lite längre runda i dagsljus. Förhoppningsvis med en strålande sol som sällskap.