Smärtfritt men segt #38/100

72 timmar mellan en rejäl ansträngning lyder rådet från initierat håll. Onsdag vid halv tre senast innebar alltså att det var fritt fram samma tid idag lördag.

Kullarundan och 5,7 km var målet. Seg första km som kändes som om det gick fort fast att det var 5,56 på klockan. En viss stelhet fanns det också i vaden, men det märktes inte när jag väl var varm på allvar.

Tempot blev lite snabbare för varje km (5,52 – 5,38 – 5,31 – 5,14) men jag kan inte för mitt liv förstå hur det utifrån dagens runda skulle gå att springa 21 km om 2 veckor? Att vara så pass trött i benen efter mindre än 6 km är nog inte konstigt med tanke på bakgrunden och frågan är bara hur snabbt benen blir pigga nog att inte vara trötta efter mindre än en tredjedel av ett varv i Göteborg?

Ingenting av den träning jag hade planerat efter slutet av mars har blivit som jag tänkte. Inte ett enda intervallpass och längsta avklarade sträck är 10 km vid ett par tillfällen varav det senaste för en månad sedan.

Tanken nu är att klara av en runda på 7-8 km och en på +10 km fram till nästa söndag. Till det kommer även en längre cykelrunda för att ha någon känsla för att vara igång så länge som krävs. Det sliter dessutom minimalt på vadmusklerna.

Det blev alltså 5,7 km på 5,36/km idag – totaltid 31,43.

Definitivt beslut om att springa eller inte den 18 maj kommer jag att ta efter den runda på +10 km som jag tror blir nästa söndag.

För ett positivt beslut kommer jag att kräva av mig själv att det kan springas på runt 55 minuter och att känslan är att det inte på något vis är nära gränsen av vad jag kan springa på. Självklart ska det också vara utan smärta eller märkbar känning i vaden.