Fortsatt seg återhämtning efter Stockholm

Fyra veckor efter Stockholmsmaran hade jag räknat med att ha återhämtat mig fullt ut i kroppen.

Sett till alla tidigare erfarenheter så har det varit mer än tillräckligt men den här påfrestningen var alldeles uppenbarligen något mer än det jag genomfört tidigare där inte bara loppet i sig utan även möjligheten att återfinna en bra och lätt känsla i träningen.

Sett till volym har jag återgått enligt de tankar jag hade får månaden efter loppet. 20+20+40 km senaste tre veckorna och till hälften igenom den här veckans 40 km.

Det är i sig gott att hitta den mentala kraften att göra detta, men det har skett och sker fortfarande i ett tempo som vida överstiger någon annan period jag kan påminna mig. Det sker dessutom, fortfarande i den här veckan, med en enormt tung känsla i benen. Igår slet jag mig bokstavligen igen 10 km och där sista två enbart gick på ren vilja. Allt detta i ett tempo på 6:09/km och ändå så enormt jobbigt och påfrestande.

Någonstans så vet jag ju att det snart kommer att släppa och jag har inte ägnat mig åt dumheten att pressa mig igenom pass i för hög fart så som jag gjort vid en del andra tillfällen. Tempot har verkligen varit återhämtningstempo till 90 % men inte ens det har alltså varit tillräckligt.

I helgen är ambitionen att genomföra ett 20 km-pass – kanske är det då det släpper!

Efter det är det några veckor kvar innan semester och ett återseende av Agios Nikolaos på Kreta med ännu mer värme och löpning varje dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »