Race report: Göteborgsvarvet 2017

Min frus bild från första delen inne i Slottsskogen

 

Snackisen innan Göteborgsvarvet var den enorma värme som skulle påverka loppets deltagare. Mycket riktigt var det rejält varmt på morgonen och en bra bit in på förmiddagen igår men sedan vände det plötsligt en stund innan starten, med kallare vindar och en påtaglig sänkning av temperaturen som sedan fortsatte successivt under loppet till att senare på eftermiddagen vara ganska kylslaget.

Så det första konstaterandet kring Varvet 2017 är att vädret (läs: värmen) inte alls blev en avgörande faktor.

Min egen uppladdning inför starten skedde på ett lite annat sätt än de fyra föregående. Åkte bil med en kompis ner till Majorna där jag gjorde alla ombyten och förberedelser med sista maten osv för att sedan ta en promenad på 20 minuter därifrån upp till startområdet runt 11.30.

Numera är inte själva förberedelserna inför en start i ett lopp något som tar så mycket energi och tid. Det är mer avskalat och rätt på jämfört med de första gångerna. Men trots koll på läget och inga egentliga anledningar så kände jag en påtaglig känsla av att det inte var rätt laddning och nästan så att jag inte ville springa. Självförtroendet för att kunna göra detta på ett bra sätt svek mig rejält en timme för start.

Satte mig ner i skuggan och funderade igenom det hela för att komma fram till att det är en orimlig tanke att jag inte skulle kunna göra detta som jag gjort så pass många gånger i olika sammanhang. Dessutom med en bättre grund än någonsin att falla tillbaka på plus att kroppen har känts bra.

Med en stunds uppvärmning vände sakta men säkert tankarna till lite positivare banor och väl inne i startgrupp 5, i väntan på att klockan skulle bli 13.22 var det ett fokuserat lugn igen.

Planen var satt sedan ett tag tillbaka. Den gick ut på att dela in loppet i fyra delar: fram till och över Älvsborgsbron, den långa löpningen på Hisingen och över Göta Älv-bron, den sega stigningen uppför Avenyn till Poseidon och slutligen ”spurten” in till Slottsskogsvallen.

Tidsmålet, som skiftat lite med tanke på värmefrågan, hade före start landat i att sikta på ett ett nytt PB i Varvet vilket innebar några sekunder under 5 min/km i snitt.

Del 1 – starten till Hisingen

Problemet i starten är att man själv är taggad, alla andra är taggade, och man riskerar att springa snabbare än vad som är bra för helheten. Det har jag gjort vid flera tillfällen i Varvet, så sent som förra året, och det straffar sig alltid mer eller mindre senare.

Jag höll igen, kryssade mindre än alla andra år, och tog det lugnt uppför Säldammsbacken. Väl inne i Majorna fortsatte jag att tänka Älvsborgsbron i första hand och att komma till Hisingen så pigg som möjligt. Låg ansträngningsnivå och en bra känsla. Försökte ta små korta steg i alla uppförsdelar och sjunka ihop lite nerför för att inte belasta låren för mycket tidigt i loppet.

Del 2 – Hisingen till Göta Älvbron

Hisingen är verkligen hatdelen på Göteborgsvarvet och dessutom den enskilt längsta delen av loppet med nästan 9 km av 21. Det har alla dom åren jag sprungit varit pågående byggen på den sidan och det här året var det nog värre än någonsin. Det är trixigt och knixigt med grus och många svängar som påverkar rytmen för alla löpare.

Fortsatt stabilt och med full koll på tiden där det hela tiden låg strax under 5 min/km. Jag hade haft ett par km runt Älvsborgsbron över snittet så jag behövde ta igen lite vilket inte kändes påfrestande. Märkte jag att tempot gick ner så fanns det bra kraft att öka lite.

Runt dryga milen kom en plötslig smärta i vänstra höften som jag aldrig känt tidigare och jag tänkte direkt att det inte var en bra känsla. Det släppte dock efter några hundra meter och gjorde sig sedan bara påmint vid något kortare tillfälle resten av loppet.

Jag har aldrig klarat av Hisings-delen så fokuserat och med koll på läget tidigare. Även upp på och över Göta Älvbron fortsatte det att vara stabilt och piggt.

Del 3 – Avenyn till Poseidon

Avenyn är också en trixig del med många avsmalningar i banan som trycker ihop leden. Det här året var det delvis inte heller publik på båda sidor om löpbanan som tidigare.

Det är ett par kilometer som kan kännas som en evighet när man är trött. Igår fanns inte den påtagliga tröttheten vilket gjorde det till en betydligt större njutning än tidigare år. Visst är man trött när vätskekontrollen och svamputdelningen sker däruppe men inte i närheten av att bara slita sig fram.

Del 4 – Poseidon till målet på Slottsskogsvallen

Precis efter Poseidon passeras 17 km. Jag gör det på 1.24:57 och jag räknar snabbt ut att jag behöver ner på runt 4:50/km sista biten in i mål.

Krafterna finns där men att avsluta så fort i Göteborgsvarvet är något jag aldrig gjort tidigare. Faktum är att det handlar om ett par minuter snabbare avslutning än något annat år.

Men kraften som finns tillsammans med att jag ser att jag passerar många som är mycket tröttare gör att det ändå finns ett hopp om att komma under 1.44:48 från 2015.

Det är segt fram till Vasagatan och det är mycket uppför innan bron in till Slottsskogen kan klaras av och sista kilometern börjar.

Jag har sneglat på klockan vid 1 km kvar och vet att om jag bara står på benen så blir det en ny bästa-tid – det är bara frågan om hur mycket bättre det ska bli.

Fortsätter att passera många andra löpare och är inte i närheten av att stumna och tappa fart. I den mån man kan kalla det en spurt på upploppet inne på Slottsskogvallen så gör jag det bästa i den vägen. Passerar mållinjen och sträcker faktiskt, för ovanligheten skull, armarna i luften i en segergest.

Ett par sekunder senare ser jag sluttiden 1.44:17 på klockan och känner en enorm glädje över att ha bemästrat demonerna före loppet och genomfört det hela i mångt och mycket utifrån en tänkt plan.

Denna tiden innebär att jag klarar min uppsatta bronstid för loppet. Jag slår den med 30 sekunder och är bara 18 sekunder ifrån silvermålet.

Analys av loppet

Sista delen, från 17 km och in i mål, gick på 4:43/km istället för det ”nödvändiga” 4:50/km.

Sista kilometern avverkades på 4:24.

Jag sprang samtliga 5 km-delar inom en tidsintervall på 33 sekunder/5km (25:13, 24:43, 24:40 och 24:47) vilket innebär en snabbare andra halva. Ingenstans på loppet faller jag igenom med långsamma kilometer på det vis som något annat år.

När jag tittar på placeringar i loppet, totalt och under loppets gång, så visar även det svart på vitt att upplägget varit bra:

5 km – placering 9701

10 km – placering 9420

15 km – placering 8371

20 km – placering 7361

21 km – placering 7015 av 27823 män,  7880 av 42364 totalt och 905 av 3918 i åldersklass H45

Det är tusen placeringar bättre totalt än 2015 och 75 platser bättre i min åldersklass.

Sammantaget är det en plan som följdes men att jag möjligen kan se att det, med krafterna som fanns kvar sista delen, hade kunna gå ännu lite bättre om jag pressat lite tidigare. Samtidigt ville jag inte hamna i ett läge där det blev plågsamt igår och att då ändå slå sin bästatid med mer än en halvminut känns faktiskt fantastiskt bra!

Jämnheten i loppets alla delar tillsammans med kraften som fanns kvar hela vägen tror jag grundar sig i den kontinuitet och min ökade träningsmängd ända sedan i november förra året. Det är detta som betalar sig och det är grymt att få med sig in i kommande 3 månadersperiod med sikte på Helsingborg Marathon i början av september!

Vätsketillförseln fungerade klockrent. Drack på alla stationer utom först och sista.

Jag tycker fortfarande att det publikstöd som så ofta lyfts fram just i Göteborgsvarvet är överskattat. På Hisingen är det rätt så bedrövligt i många partier, trots mycket folk, även om det givetvis både där och på resten av banan finns lysande undantag.

En ska jag upplevde igår var en påtagligt större trängsel långt i in loppet jämfört med tidigare år. Har de tidiga startgrupperna utökats med fler löpare?

Andra som sprang

Jag åkte med Mauritz ner till Göteborg igår och han gjorde en grym insats och sprang snabbare än förra året trots en tro på kvarten långsammare.

Min bror Daniel gjorde, efter en jobbig tid, en heorisk insats igår. Även om han inte orkade sista 5 km så var det riktigt bra genomfört!

Mauritz på upploppet
Brorsan på väg mot målet!

 

Fortsättningen i Göteborgsvarvet

Femte starten avklarad och som vanligt ställer jag mig frågan om nästa år ganska direkt. Jag tror att det blir svårt att avstå Varvet men kanske kommer jag till nästa år att då försöka mig på ett upplägg helt inriktat på att en gång för alla göra en satsning på den bästa tiden som jag kan prestera i det loppet – en bära-eller-brista-satsning!

Det Göteborgsvarvet också behöver fundera över är sitt sikte på att bli störst i världen sett till antal startande/fullföljande i en halvmara/marathon. I år tappar man nästan 3000 fullföljande löpare jämfört med förra året och är nere i 42364. Trenden är stadig med minus 4000 mot 2015.

Kanske är det dom själva som med många andra lopp samma vecka ”stjäl” startande ifrån det riktiga loppet? Kanske är det alla andra lopp som finns att springa varje vecka runt om i landet som gör det? Men målet att bli störst och nå upp emot 50 000 deltagande löpare är ganska långt bort just nu.

 

Bloggar etiketter:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »