Sockret skapar inflammationer i min kropp

Det är jäkligt lätt att bli uppfattad som präktig och att man pekar finger åt andra när man börjar prata om, och argumentera för, ett sunt liv som innehåller motion och vettig mat.

Traditionen är stark och inte minst gäller det när man kommer in på området mat. Det blir väldigt lätt ett försvarande av den mat som man själv äter och som man i alla fall tror har varit rådande under decennier tillbaka. Kanske är det så att kosten sett ganska lik ut men så mycket annat runt omkring oss har förändrats betydligt snabbare.

När couscous eller bulgur ersätter riset, pastan eller potatisen så är det för många något som är oacceptabelt. När ”husmanskosten” inte serveras på exakt samma grund som för 30 år sedan så är det värre än bristen på personal i skolan.

Det är inte i valet mellan bulgur och potatis som i första hand är platsen för striden. Istället borde det en gång för alla vara sockret och alla olika saker vi petar i oss där detta är en helt orimlig del. Eller förresten; när alldeles för mycket av det vi petar i oss är en vara med denna orimliga del. För det handlar inte om att undvika allt. Det handlar om att vara rimlig och proportionerlig i förhållande till allt annat vi äter vi sidan om det som inte är lika nyttigt.

Faktum är att det här med socker och beroendet av detta lätt klistras på människor där man tror sig kunna se att det finns ett problem. Beroendet och vad det gör med våra kroppar finns innanför skinnet och hos personer som inte alls ingår i den föreställningen.

Ett sådant exempel är jag själv. Det har aldrig någonsin, oavsett om jag varit aktiv som jag är nu eller inte gjort något vettigt alls, synts utanpå mig att jag alltid ätit relativt mycket godis och på senare år inte minst choklad av den sämre sorten.

Jag har varit fullt medveten om att det inte är helt normalt att vara en målsökande robot som varje eftermiddag på väg till bussen hamnar på Pressbyrån för att stilla suget. Men det var först för ett par-tre månader sedan som jag inledde ett allvarligt försök till avvänjning av sockret i vardagen. Inga mer påsar med bilar eller tre chokladbitar för 24 kr. Faktiskt inget godis alls under en hel månad och inte ett enda ”återfall”.

När jag sedan fuskade någon dag så fick jag helt plötsligt svar på några grundläggande saker. Inte efter första fusket men efter ett par-tre fusk så stod det fullkomligt klart för mig att jag varit sockerberoende, vilket inte var speciellt överraskande, men också vilken enorm negativ påverkan sockerchockandet har haft på mig och min kropp.

Jag har många, många gånger genom åren gått och känt mig som om jag var på väg att bli sjuk. Matt och en krypande känsla i kroppen som oftast försvunnit dagen efter eller ett par dagar senare. Nu kopplade jag exakt vad den här känslan hela tiden har berott på – det alldeles för höga sockerintaget med effekten att jag ”dagen efter” har gått omkring och haft känslan av en infektion som håller på att bryta ut. En infektion som sedan stillats med socker igen.

Det är inte en gång jag lyckats se exakt den här kopplingen. Varje gång det har varit en dag med taskig mathållning och alldeles för stora proportioner med socker så kommer den här känslan smygande framåt förmiddagen dagen efter för att sedan ha avtagit till dagen efter. Dock med den stora skillnaden att det nu inte sker genom att fylla på sockernivåerna igen.

Sedan kanske inte detta hade visat sig lika tydligt om jag inte också äter betydligt bättre mat i övrigt nu än vad jag gjorde för något år sedan. Men alldeles oavsett vad så handlar det om den enorma kraft och makt som sockret får på våra kroppar.

Effekten varierar säkert men att sockret angriper och skapar inflammationer och negativa effekter råder inget tvivel om. För vissa visar det sig på ett synligt sätt och för andra som mig själv först den dagen som sockret på allvar har reducerats så mycket i kroppen att en påfyllning ger den effekten som jag själv nu har konstaterat.

För mig är det ganska skrämmande att se hur något jag väldigt länge trott vara begynnande förkylningar i själva verket väldigt mycket har handlat om effekten av mitt godisätande.

Om man då dessutom kombinerar överkonsumtion av socker med ett inaktivt liv i övrigt är det inte svårt att inse vilka ödesdigra konsekvenser det blir för många och vilken lavin av följdsjukdomar som ligger framför oss om vi inte inser konsekvenserna nu.