The lone runner har blivit en sällskapslöpare

Jag har i princip alltid varit den som springer helt på egen hand när jag tränar. Tycker det är skönt att springa utifrån egen form och det tempo som passar för stunden med musiken i öronen och omständigheterna som sällskap.

Men nu har det helt plötsligt blivit ett par rundor på bara en vecka med sällskap på mina rundor – både i söndags och idag.

Det blir en annan typ av löpning och utan musiken i lurarna märker man ju sin egen ansträngning på ett helt annat vis.

Det blir säkert mer frekvent med löpsällskap framöver även för min del.

Trevligt sällskap var det idag och dessutom den första rundan sedan i mitten av januari där jag inte haft någon känning i mitt knä. Ömma muskler på utsidan av låret men smärtfritt knä.

På grund av ovan nämnda skadeproblem så har februari blivit en månad med betydligt mindre löpning än tänkt. Om det nu bara håller i sig så är det givetvis värt det på alla sätt. Det är ju trots allt helt andra målsättningar än att springa i mängd i februari som gäller under våren.

Maratonpodden har jag nämnt vid några tillfällen och i det senaste avsnittet är det Jonas Colting som är gäst hos Petra Månström. Han är ju en kontroversiell person på många sätt men jag upplever att han på senare år har blivit betydligt mer eftertänksam och inte lika kategorisk som tidigare. Inte minst drar han en glasklar skiljelinje mellan elitidrottare och motionärer där han anser att många lägger alldeles för mycket tid och energi på sin träning i förhållande till vad det egentligen borde vara. Det går ut över glädjen.

Han har också en klar syn på viss träning (läs:crossfit som exempel) där man tar genvägar i tron att det är lika effektivt som traditionell träning och givetvis om vad det är vi stoppar i oss:

Jag äter bara de godaste kolhydraterna. Prinsesstårta tycker jag om. Och så tycker jag om fika, bullar och kakor. Och lösgodis. Jag äter inte äckliga potatisar, flingor och ris som folk äter hela dagarna. Jag pratar mycket om kolhydratnjutning på mina föreläsningar. Kan man bespara sig de där 500 grammen mjöl varje dag så ska man absolut unna sig det man tycker är allra godast

Han är fortfarande kontroversiell men har också många jobbiga sanningar i det han pratar om.

En annan intressant sak jag hörde när jag såg på Vetenskapens värld, som handlade om träning och vår hälsa, är att det i praktiken bara är en (1) procent av befolkningen i Sverige som är fysiskt aktiva varje dag. Kriteriet är 30 minuter eller mer varje dag och det är alltså inte fler som uppnår detta.

Själv låg jag förra året på 35 minuter och har för avsikt att plussa på ytterligare 5-6 minuter per dag i år. Samtidigt så är en lika avgörande faktor hur mycket av dygnet som spenderas passivt stillasittandes. Även den aktiva tjejen i programmet låg på 86% passiv tid trots mycket tid på träning under veckorna. Det är i första hand ett mer stillasittande arbetsliv som är boven i detta och något som kräver en kompensation av aktivitet utanför jobbdörren.

Ska jag jämföra mig själv idag med för 4 år sedan så är det 40 minuter mer aktivitet varje dag att lägga till samma stillasittande arbete. I alla fall åt rätt håll.