42K 1/11 -15

Att lägga upp en plan för att springa ett lopp kan ju vara nog så svårt. Men när man måste bestämma sig ett par år i förväg för att springa ett visst lopp så ställer det mer än själva träningsplanen på sin spets.

Det är nämligen så att mina tankar på att springa New York City Marathon innebär att man måste vara ute i så god tid för att ha en chans att får starta. Det är förvisso så att möjligheten att anmäla sig själv öppnar inte förrän i december nästa år när det är ett knappt år kvar till loppet 1 november 2015. Men det handlar om ett lopp som är så populärt att det är två gånger fler som vill springa än som får en plats. Det är tur i lottningen som gäller för att få en plats den vägen.

Istället kan man gå via någon av dom resebolag som anordnar resor till olika lopp runt om i världen. I Sverige finns det två auktoriserade sådana och där kan man från 2 december hänga på låset för att boka in sig till en av de 400-500 platser som dom brukar få sig tilldelade varje år.

Att anmäla sig går på några tusenlappar för att reservera sin plats. Hela startavgiften med transfer till starten och en del annat går loss på runt 4500 kronor.

Sedan är det då självfallet så att man är fast i vinkelvolten. Om man ska få en startplats den vägen så måste också resan och boendet bokas via samma bolag som för 2013 handlade om 17000-22000 kronor för 6 dgr/4 nätter beroende på val av hotell på Manhattan. Utrymmet att resa på en sparsam budget är med andra ord inte så enkel.

Men så här ser kalla fakta ut om det ska vara möjligt att springa New York City Marathon 1 november 2015 och jag kommer att hänga på det där låset om en dryg vecka 2 december.

INGNYCM13_IslandToIsland_04

Under veckan har det inte blivit en enda meter löpning fram till idag när jag i lugnt och fint tempo hade tänkt mig att njuta av det soliga vädret.

Jag satt och funderade en bra stund vilken runda jag skulle ta och kom fram till det lysande valet att springa Töllsjövägen förbi golfbanan och svänga in vänster upp mot Petared. Och det är verkligen upp till Petared det handlar om och mitt på förhand lysande val blev ganska hastigt extremt smärtsamt.

Jag vet hur mycket uppför det är. Jag har sprungit rundan tidigare men då åt andra hållet. Min tanke nu var att klara av stigningen snabbt och enkelt på 1,5 km istället för att springa uppför i 4-5 km som är fallet andra hållet. Men ack vad jag hade missbedömt lutningen där. Det handlar om 124 höjdmeter (kategori-4-stigning) och mitt i backen var jag tvungen att gå en liten stund för att ta mig upp. Detta trots att jag inte sprungit speciellt fort dessförinnan.

Sedan är det ju desto skönare att komma upp på toppen och veta att alla dom där metrarna och några till ska tas nerför istället. Men slitsamt var det där en stund…

Translate »