Ett stort kliv framåt och ett nytt orosmoln #39/100

Sommarvärme var det. Faktiskt över 20 grader när jag stack iväg.

Känslan var en helt annan än de två första efter uppehållet. Lätt i steget och med möjlighet att springa på utan någon känning i vaden. Det gick riktigt bra första 5 km och funderingen gick om jag redan idag skulle ta den där milen och se hur jag klarar av den.

Strax därefter började det strama i vaden, men inte i den högra som varit roten till det onda sedan 20 april. Istället var det vänster vad, som visat små tendenser tidigare, som nu började visa starkare symptom. Absolut ingen smärta, men en känsla som ger en tvekan och därmed hindrar vettig löpning.

Jag tänkte om och vände hemåt igen med en runda på 6,7 km som resultat. Detta på 5,09/km och totaltiden 34,44.

Det negativa med denna runda är givetvis orosmomentet att vänster vad signalerar vad den gör. Förhoppningsvis bara ett tecken på att jag faktiskt inte sprungit speciellt många km senaste månaden.

Det positiva är höger vad som inte visade minsta lilla tecken på något, att jag hade lätta ben och att det tempo jag sprang på var behagligt.

Nu återstår det att till helgen göra ett det sista testet där jag måste kunna springa minst en mil utan något som liknar det som dök upp idag. Det ska dessutom ske i ett tempo på som sämst 5,30/km.

Det sista som överger mig nu är hoppet och känslan jag tar med mig idag är de första 5 kilometrarna.